Det var en mörk kväll i slutet av mars och det snö blandade regnet hamrade ilsket på de stora fönsterruterna till St.Maurice mentalsjukhus som låg strax utanför strax utanför Paris.
En kylig ilvind for genom den öde korridoren och vispade återigen ut dammet som vaktmästaren Charles Miltón ägnat den senaste halvtimmen till att prydligt samla ihop i en liten hög. Men lika hastigt som vinden, blåstes han tankar på att resa ned till södra Frankrike under påsken bort. Ty pengar var det som felades ordentligt i hans liv. Ett svagt jämrande kunde höras från en av cellerna:
-Är det inte dags att gå hem nuuu...?, lät rösten.
…
